Ännu en helg svepte förbi. Här räknar man livet i helger. Denna helgen - Cincinnati, nästa helg - San diego, helgen efter den Cincinnati, men ska sova med de 3 yngsta i farföräldrarnas hus, Ava ska ha 10års party här hemma. Den 14 Juli bär det av till Florida med familjen och där går två helger. En helg till - MIN SISTA och som det ser ut nu kanske vi åker och campar i indiana. Får hålla tårarna tillbaka, vet igentligen inte varför jag gör såhär mot mig själv-räknar ner menar jag. Men samtidigt får det mig kanske att njuta mer, att ge mer, ta mer och framför allt bygga up en längtan till Sverige, till vänner och familj. Känns så sjukt skönt på ett sätt att denna resan är över men jag älskar så mycket här och vet inte hur jag ska överleva en helg utan Dave och Terry, hur jag ska kunna bo i ett hus utan fyra ungar... Men jag får ta mig ner på jorden. Lika ont i hjärtat gjorde det när jag den 5okt 2009 lämnade sverige. Då tänkte jag på allt och alla hemma som jag skulle sakna ihjäl mig efter. Jag har saknat, jag saknar varje dag, det blir lättare men aldrig lätt. Jag är ju trotts allt lyckligast kring människor jag älskar, är bara lyckligt lottat att jag har två familjer! Livet gör mig lycklig, så det kan ju inte va så farligt..after all.