OOPS än en gång lät jag det gå lite för långt mellan uppdateringaran, SORRY! Veckan har bestått av diverse utbrott från Elise och mitt hjärta är krossat! Hon sa att hon tyckte att jag kunde åka hem för jag ville ju ändå inte stanna ett år till. Nio månader känns ju nästan som ett år men en åtta åring ser det inte så..Jag bad henne skriva ett brev till mig. Tjejen har så mycket ilska ibland och jag vet verkligen inte va jag ska göra ibland..men skriva brev verkar funka. Så vi har brevväxlat hela veckan. Breven till mig säger: PLEAS PLEAS PLEAS!!!! STAY FOR A YEAR!!!!!! Jag skrev tillbaka att jag måste åka hem nästa sommar innan skolan börja men att vi alltid kommer ha kontakten med brev, mail och skype. Hon verkar acceptera det. Dessa älskade barn!! Vet inte varför jag redan tänker på hur jobbigt det kommer bli att åka hem men jag kan inte låta bli! uscha!.... Annars då, jo jag diskar, städar, tvättar, kör till fotbollsträningra/matcher, ger bad, fixar matlådor, läxor....Ibland stannar jag upp och ler. Speciellt när jag går över fotbollsplanen med gympapåsar, vattenflaskor, väskor, en kampingstol, två eller fler barn springer framför mig, jag låster en familje van...Här kommer supermorsan! haha!