Det är mycket som går runt i huvudet på mig, tankar som jag inte ens behöver tänka gör mig sömnlös. Framtiden får mig att vilja gråta. Varför vet man så lite om livet? Varför måste man bestämma sig? Att ta beslut, veta vad man vill eller bara släppa och låta dagarna gå. Jag har lite mer än fyra månader kvar ändå känns det som det är imon jag ska åka hem. En del av mig vill stanna. Min världfamilj gör det inte lätt för mig, det svider i hjärtat att behöva lämna dom. Dom vill inte att jag åker, häromdagen sa Elise: Du kan stanna och jobba här förevigt, din familj kan komma ibland och vi kan åka och hälsa på dom.. Hur ska jag titta in i dom ögonen och säga hejdå? Sen är jag så rädd att det jag saknar inte ska finnas kvar hemma. Man saknar så många minnen, så mycket man brukade göra. Men alla gör sitt. Alla kommer inte finnas i Borås. Eftetr krogen i lördags åkte vi till ett matställe. När vi klev in var det fullrulle, massa folk som vill äta av fylleruset! OCH allt jag såg var boråsare! Jag kände en klump i magen! Åh om detta ändå var mcdonalds i stan, Åh om det ändå var någon som ropa mitt namn, någon som gav mig en kram, någon gammal vän som dök upp bakom bordet. Det bästa jag kan göra är att le. Le för att jag har så många fina vänner som alltid gör mig lycklig i tankarna! Jag saknar er!!