Något annat som känns rätt lost just nu är livet. Men ingen nyhet kanke, vem känner sig inte lost. Vem vill inte bara krascha på en ö och sen få reda på att man är där av en anledning, att man är där för att just det är meningen med ens liv?! Kännslan över att jag varit här snart ett halvår kryper i kroppen. Då vänder ju allt, nedräkningen blir annorlunda..eller försvinner. Första och andra månaderna var sjuk jobbiga, jag gjorde allt för att "räkna ner", skrev ner månadsmål, veckomål, det sista jag såg innan jag somna var landvetter och min hemkomst. Nu vill man bara att tiden ska gå så sakta som möjligt, nu vill jag bara krama barnen en extra gång varje dag! Missuppfatta mig rätt, jag saknar er där hemma så fruktansvärt mycket varje dag! Jag tänker hela tiden på gamla minnen och kommer på mig själv med att skratta ut i intet! Men att se en framtid på andra sidan jorden av barnen är svårt. Men jag ser absolut inte någon framtid här heller. När jag kommer hem var det nästan ett och ett halvt år sedan studenten..vad kommer alla göra?, var kommer alla vara? Vart kommer jag passa in i allt det här? Sånt filosoferar jag på en lördakväll när mamman är på fets och kompisarna ute på skoj! Lost helt enkelt!! Lost lost lost....