Bilen till flygplatsen var ett enda pirr i magen! Grät gjorde jag också, dagen då jag skulle lämna sverige rullade förbi näthinnan och tårarna sprutade! Det var dags! Sen såg jag dom, viftade med armarna, parkeade bilen och sprang med ett skrik in i deras armar! ÅÅÅÅH Va underbart!! Sen pratade jag hela vägen hem om allt och alla, pappa va den ända som orkade hålla sig någorlunda vaken! Sen fick jag somna som så många gånger innan jämte Tina, småpratandes om allt innan snarkingarna sätter igång. UNDERBART!!