.

En väg, massa asfalt. Där brukade jag gå. Jag och asfallten, hand i hand. Morgon, middag, kväll tillsammans genom vått och tort. Jag trodde inte jag såg. För mig var du bara slät. Nu ser jag, du har också rynkor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0