Japp veckan har gått lika snabbt som alla andra veckor. Och framtiden jagar mig som vanligt. När jag kom hit var det dock annorlunda. Då fanns ännu inga rutiner, inget som man kallar vardag. Nu är det bara en vanlig vecka. Därför går flykten till framtiden. Jag går och hoppas på att jag ska få träffa Nicole snart, jag vill att snön ska försvinna så att blommorna kan börja gro. Jag vill inte men jag måste köpa en varm jacka. Måste också leta efter en bra väska att resa runt med. Jag måste lära mig att somna på kvällarna så jag kan gå upp på morgonen. Jag tar på mig samma kläder varje dag för att det är bekvämt. När jag är lycklig blir jag rädd. Jag är rädd för att jag vill att tiden ska gå fort. För egentligen är det ju inte alls vad jag vill, jag vill ju inte bli gammal. Jag har aldrig saknat mina vänner som jag gör här. Jag är otroligt glad över att jag åkte och kommer alltid vara. Jag tänker mycket bakåt vilket inte gynnar någon. Jag tänker frammåt för att jag hoppas. Men ibland måste jag suta för det kan bli farligt. Jag säger till mig själv att jag inte måste veta, jag måste inte besämma mig. Ett jobb ska aldrig bli bara ett jobb för mig. Jag ska aldrig känna mig gammal, aldrig känna att åldern kommer med nya måsten. Jag ska sluta fundera så mycket, för den dagen alla frågor får ett svar, den dagen är mina ögonlock slutna. Tills dess ska jag bara fylla livet med meningsfulla ting. Inget blir som det var och inget blir som man tänkt sig. Är det inte spännande att leva! Är det inte underbart att vara lycklig!