Tidigt i Lördags åkte familjen till Dayton flygplats för att lämna av Vernon (pappan) han ska under en vecka "tränas" i en annan delstat och på fredag lyfter hans plan till Afganistan. Han är en av alla män i usa som tjänar och beskyddar landet. Som jag har förstått de finns det bara tio av honom i hela usa. Han är med andra ord väldigt duktig och har som uppgift denna gången att leda en trupp amerikaner. Dom åker ner i fred och ska hjälpa till med vägarbete där nere. Han kommer vara borta i minst tre månader. Familjen tar såklart detta väldigt hårt! Alla amerikanska krigsfilmer har på ett sätt blivit min verklighete här. De grön/gråa militärkläderna har kommit i genom dörren om han har varit borta och jobbat överdagen. Det känns så konstigt. Barnens klasser skriver kort och folk ringer och önskar honom lycka till och ber för honom. De får mig att tänka vilken tur jag har som alltid har haft min familj under samma tak. Har dom åkt iväg har det ofta varit för nöjes skull..inte för att tjäna sitt land. Ägna gärna en tanke eller en bön åt alla som säger hejdå till sina pappor och makar för att de ska tjäna landet Amerika.