Magkänslan som sa JA!
Jag har matchat och har där med en säker framtid!
Familj nr 4 med andra ord den familj som i veckan hörde av sig och visade stort intresse! Jag pratade i telefon med mamman, Teri i onsdags sen mailade vi, hon skickade länkar till aktiviteter runt om kring och bilder på barnen och huset. STORT hus vill jag lova med en STOR gräsmatta! Lovely! Barnen är så söta, jag kommer vilja ta med mig alla hem efter att året är slut! Jag fick prata med alla barnen i telefon i fredags och de var alla trevliga, Elise 6 år berättade att hon älskar zebror och har ett zebra rum som hon vill visa mig! SÅ SÖT!! Allt känns så bra! och när mamman fråga om jag ville matcha med dom kunde jag inte annat än att säga JA! Redan när dom hörde av sig första gången känndes allt rätt, Magkänslan var med mig! Hoppas den håller hela vägen in i mål.. 5 okt åker jag, jag önskar att det var imon!! Men samtidigt vill jag njuta av tiden hemma med familjen och vännerna, jag tror ändå att tiden kommer gå fort!!
Chincinnati- Typ här ska jag bo!
En förvirrad men lycklig frågeställning.
Hur ska jag kunna välja en familj? Familj ett från listan nedanför är bortglömd, men de andra två gnager fortfarande sönder mina hjärnceller.. och igår fick jag mail från en helt ny familj i Ohio! Fyra gudomligt söta döttrar hade dom! Jag pratade faktiskt i telefon med mamman redan idag, det känndes som att hon gillade mig, men man vet aldrig.. Jag gillade iaf vad hon sa:) De är ganska kul ändå och prata i telefon med dem kan jag tycka, skit nervöst! men kul!:) Den indiska mamman (familj 3) ringde också igår, jag hade haft ett långt samtal i måndags med deras svenska au pair Ida och fick då prata med barnen också. Mamman är mycket kärleks full och öppen vilket jag gillar, dock sätter hon stor press på mig då hon hela tiden berömer deras gamla au pairer som alla varit underbara...Sen tror jag faktiskt att jag är ute efter en familj med fler än 2 barn..men jag vet inte..?
Det är ett enda virr varv i huvudet på mig just nu.. familjer som ska ringa och massa jobb.. Men jag ska absolut inte klaga på mitt jobb, det är det bästa någonsin! Undrar du vad jag jobar med? Gå in på www.youtube.com/kanalboris ! :)
Jag hoppas jag kan matcha med en familj nästa vecka, eftersom jag åker till HULTSFRED veckan efter och JESUS ROCK där efter! Ojojoj .. var ska den här historien sluta, i New York? Ohio? eller kanske någon helat annan stans..
Jag har en vän som heter Emma Gredenius http://emmagredenius.blogg.se/ hon ska åka till California 3/8 så hon har redan gått igenom detta.. hon säger att hon inte är avundsjuk på mig. Men hon är ett otroligt stöd! Jag ringer henne varje dag, ibland flera gånger och ständigt återkommer frågan; Emma vad ska jag göra, vad ska jag välja???
Alltid har hon något klokt svar som lugnar mig och får mig att tänka klart igen! Tack Emma för att du finns! <3
jag och emma!Berg och dalbanan!
För ca 6 månader sen fick jag en impuls idé! Jag skulle sluta gymnasiet och hade noll koll på vad jag egentligen ville eller jag ville så mycket så att jag helt enkelt inte ville nått. Men så beslöt jag mig för att åka som Au Pair till staterna, USA.!
Jag anmälde mig på STS hemsida och sen var spelet igång, referenser, läkarbesök, polistillstånd och massa mer! Engelska har egentligen aldrig varit min starka sida i skolan, de precis så att jag klarade B kursen på gymnasiet och det skrämde mig först. Skulle jag fatta något alls?? Min vän som är betydligt bättre på engelska hjälpte mig endel med allt som skulle fyllas i och hon sa: Jag beundrar att du åker till usa som alltid har haft svårt för språket. Jag började tänka, hur ska jag annars lära mig om jag inte åker dit? åker jag inte kommer jag aldrig behöva prata så mycket och jag kommer aldrig veta om engelska kanske kan bli min grej trotts allt.....
Nú har jag haft tre telefon intervjuer med familjer i usa och det har gått bra, kanske är det bara skolbänken som har fått mig att fega ur..?
Jag ska berätta lite om familjerna. Den första jag fick kontakt med bor i Baltimore söder om New York, de har två barn, Emma 8 och Sean 3. Ett liv hos familjen skulle verkligen innebära ordning och reda! Något som skrämde mig en del, pressen på mina prestationer höjdes till skyarna! Skulle jag klara av hennes krav? Mamman hade ett dagligt schema som känndes väldigt punktligt och strikt, skulle jag klara det? Jag ställde mycket frågor om schemat och jag tror att mamman märkte att jag var skeptisk för det var ett tag sedan hon hörde av sig...Men rätt skönt är det ändå, vi klicka kanske intre riktigt!
Familj två har tre barn, 15, 12 och 8 och bor strax utanför New York. Barnen är ganska gamla med det känns bra ändå, köra till fotbollen, baletten och ge mycket tid åt att bara umgås. Mamman var jätte mysig och lätt att prata med. Det känns som att deras lite mer spontana liv passar mig bättre!
Familj tre ringde på midsommarafton när jag var nere vid kusten, jag hade inte hunnit se deras mail och blev mycket paff. De bor i New jersey och kommer ursprungligen från Indien vilket hördes på mammans dialekt. De har två döttrar på 7 och 9 år. Just nu hade de en au paur som lustigt nog bor i Borås! samma som jag! Nästa gång vi pratar (hoppas det blir idag) ska jag få prata med henne! Spännande, Spännande!!..
Snacka om att det är en berg och dalbana innan man vet vilken familj man kommer att spendera ett år tillsammans med!! Man blir jätte glad så fort man får mail, men blir skit skraj om dom inte har svarat inom 24 timmar och deppar ihop för att man aldrig kommer få en familj, sen är man på topp igen då familjen hör av sig igen eller om en annan familj hör av sig... Ja allt är verkligen upp och ner!!
// Amanda
